> 1 2 3 4 [alla sidor i pdf-format]

Hemgårdstanken

Straxt före sekelskiftet reste Natanael Beskow till London för att delta i en konferens om prostitution. Resan kom att få en avgörande betydelse för Birkagårdens tillkomst, för med sig hem hade han idèn om en Hemgård. I förbifarten besökte Beskow Robert Browning settlement i Londons East End - ett "settlement" är den engelska benämningen på det vi här kom att kalla en hemgård. På det sättet kom han i kontakt med den engelska settlementrörelsen som är en förebild för Birkagården. Kanske bidrog besöket till att Beskow, som dessförinnan mest ägnat sig åt teologisk och konstnärlig verksamhet, också med stort engagemang började bearbeta sociala problem och politiska frågor. Även Ebba Pauli besökte settlements i London. Settlementrörelsen uppstod som en reaktion bland de välbeställda mot industrisamhällets utsugning och förtryck av den arbetande befolkningen. I Storbrittanien sköt den genomgripande omvälvningen av det gamla bondesamhället till ett industrisamhälle fart redan under senare delen av 1700-talet. Under den industriella revolutionen ökade befolkningsmängden snabbt, liksom också klyftan mellan rika och fattiga. I industristäderna samlades egendomslösa arbetare i mörka, fuktiga och trånga bostäder. Samtidigt berikade sig näringsidkarna och kontrasten var skarp mellan deras bostadsmiljöer och arbetarnas. Samhället var som en triangel med en liten överklass i toppen, en medelklass i mitten och en bred underklass som bas. Och avståndet mellan basen och spetsen var stort. De vedervärdiga bostadsförhållandena för arbetarklassen började uppmärksammas och beskrivas av socialt engagerade intellektuella. Friedrich Engels reagerade före 1800-talets mitt när han arbetade på sin pappas fabrik i Manchester och tillsammans med Marx formulerade han sitt manifest för klasskamp mellan härskande och undertryckta. Den handlingslinjen byggde på konfrontation och kamp om makten mellan klasserna. Andras reaktioner var mer förankrade i en personlig moraluppfattning, det gällde främst hos präster och studenter. De siktade mot försoning mellan klasserna genom allmän välfärd byggd på reformer. En av dem var prästen Andrew Mearns som publicerade sin hårresande skildring av bostadsslummen i Londons East End i boken The Bitter Cry, i början av 1880-talet. Skildringen skakade det viktorianska England; till och med de konservativa tidningarna och drottning Victoria själv reagerade. En kommission tillsattes för att utreda saken. Det visade sig att arbetare i slummen ofta hade mindre utrymme i sina hem än vad fångarna i fängelserna hade i sina celler.

Toynbee Hall

I en kyrka i East End verkade en annan ung kyrkoherde, Samuel Augustus Barnett, sedan början av 1870-talet. Barnett kan karaktäriseras som en kristen socialist och han hade personligen kontakt med slummen. Han formulerade omkring 1880 grundtanken i settlementrörelsen: Att intellektuella skulle flytta till slummen och dela livet med de fattiga familjerna i industristädernas bostadsgetton. Avsikten var att förmedla kunskap, kristen moral och renliga vanor till slummens invånare. Barnett menade att istället för att säga "Något måste göras!" är det mer konstruktivt att fråga sig: "Vad kan jag göra?" Budskapet var att de upplysta skulle dela med sig av sina kunskaper, men också själva lära något genom att leva bland fattiga. Hans föredrag väckte genklang bland studenterna i lärdomsstäderna Oxford och Cambridge. En ung historiker från Oxford, Arnold Toynbee, var en av dem som anslöt sig till denna mission. Toynbee menade att de usla levnadsförhållandena hos arbetarklassen var en moralisk börda inte bara för de mycket rika utan också för medelklassen. Det var för övrigt Toynbee som myntade begreppet "den industriella revolutionen" i samband med sina studier av industrialismens framväxt. Toynbee själv dog 1883 bara 31 år gammal, men kom att ge namn åt det första settlement som grundades i Londons East End: Toynbee Hall. I Toynbee Hall gavs fattiga arbetare möjlighet till utbildning, rekreation och nöjen. Levnadsvillkoren i bostadsslummen undersöktes och planer för att öka välfärden utarbetas. De studenter som engagerade sig i den filantropiska verksamheten fick bostad och någon ekonomisk ersättning. Donationer och underhåll togs emot från personer som stödde verksamheten. Toynbee Hall var öppet för alla oberoende av politisk åskådning eller religiös inriktning. Nya settlements grundades i rask följd och vid början av 20-talet fanns det omkring 40 settlements i London.

nästa sida