> 1 2 3 4 [alla sidor i pdf-format]

Birkagården

Natanael Beskow och Ebba Pauli valde Birkastan som en lämplig plats för Sveriges första settlement, eftersom stadsdelen dominerades helt av arbetare. De flesta var anställda vid Rörstrandsfabriken, Atlasfabriken eller vid järnvägen. Birkastan exploaterades snabbt under en kort period runt sekelskiftet och var ett eldorado för spekulationsbyggare. Några av kvarteren i Birkastan är de högst exploaterade i Stockholms innerstad. I den samtida pressen kritiserades stadsdelen för sin tråkiga och banala bebyggelse.

Natanael Beskow verkade som föreståndare för Birkagården från början och fram till 1946 och var dessutom stiftelsens ordförande från början och fram till år 1950. Han bodde kvar i Djursholm under hela tiden med sin familj. Ebba Pauli däremot flyttade in i Birkagården och kom därför i närmare kontakt med den sociala verkligheten i stadsdelen. Hon var biträdande föreståndare fram till 1937, då hon tvingades upphöra med arbetet på grund av sjukdom.

De första åren startades: ungdomsarbete i form av "klubbar", bibliotek, studiecirklar, föredragsserier och kindergarten. Efter direkt önskemål från stadsfullmäktige grundades också en barnkrubba för riktigt små barn. Det fanns tre fasta medarbetare från första början utöver Beskow och Pauli: Dagny Thorvall, Rut Montelius och Märta Andrè. Redan 1917 uppgick medarbetarskaran till 125 personer, varav bara några stycken mottog en mindre ersättning för sitt arbete.

Barngrupp framför Birkagårdens lokaler på Karlbergsvägen 74.
Foto 1922. Huset revs under 80-talet.

Den första punkten i Birkagårdens program, som formulerades redan från början, lyder: Birkagården vill bereda människor från olika arbetsområden och samhällslager tillfälle att mötas som likar och dela med sig åt varandra av sin livserfarenhet. Det har gällt under alla år och vägleder fortfarande verksamheten.

Den andra punkten lyder: Birkagården vill, utan att ställa sig på någon konfessionell ståndpunkt, arbeta för personlig och social kristendom i evangeliets anda. Det teologiska inslaget i verksamheten som uttrycks här har inte längre förankring i verksamheten, utan har med tiden tonats ned och finns inte längre i stiftelsens stadgar.

En annan stor omvandling som skett sedan den första tiden är att samhället förändrats genom välfärdsreformer och fördelningspolitik så att klyftan mellan olika samhällsklasser inte längre är lika stor. Framförallt har rätten och möjligheten till utbildning utvidgats till att omfatta alla. Hemgårdsrörelsen är en av krafterna i den förändringen genom ett starkt engagemang i folkbildning och för social rättvisa.

Om det gamla klassamhället var en triangel med bred bas, så är dagens klassamhälle en romb på spetsen; de rika i den övre spetsen och de fattiga bidragsberoende i den undre. Den breda mitten rymmer en brokig medelklass.

Den ursprungliga modellen med intellektuella - från Djursholm i första hand - som engagerar sig i socialt arbete i en arbetarstadsdel - Birkastan - med en befolkning utan makt och inflytande, gäller inte längre. Birkastan är idag en stadsdel med en resursstark befolkning. Birkagården leds huvudsakligen av dem som själva gått i Birkagårdens barnstuga en gång.

Vad finns då kvar av settlementrörelsens grundtankar?

Kvar finns betoningen av det lokala; att lösa vardagens problem med utgångspunkt från kunskaper och erfarenheter från platsen. Kvar finns engagemanget i aktuella sociala frågor; att göra något för de grupper som ställs åt sidan också i dagens välfärdssamhälle. Kvar finns självstyret och motkravet på ansvarstagande; hjälp till självhjälp istället för välgörenhet. Kvar finns mötet mellan olika åldrar och yrken; Birkagården är navet i ett lokalt socialt nätverk. Kvar finns solidaritet med andra som saknar medel att organisera det goda samhället; i Sydamerika, i Bosnien...

Allt detta kommer alltid att vara lika aktuellt; Birkagården fyller många behov.

Genom hemgården praktiseras en väl beprövad modell för långsiktigt socialt arbete. Dagens stora svårigheter ligger inte i innehåll och inriktning; de stora svårigheterna ligger att navigera genom de osäkra vatten som skapas av oförutsägbara och nyckfullt föränderliga beslut om de ekonomiska villkoren. Risken finns alltid att något unikt faller över bord och förloras i tillfälliga virvelströmmar.